Gunnar Anvin

När skåningen Gunnar Anvin pensionerades från ASEA i Västerås, skaffade han ett torp och några år senare började han varje vecka skriva om sitt torparliv i Vestmanlands Läns tidning. Med kåserisamlingen Torpare på låssas (1977) debuterade han också i bokform. Det är en trevlig samling vardagsreflektioner från en mogen man som lever nära naturen och årstidernas växlingar. Ingen stor litteratur men så pass genuin och ärlig att den kändes läsvärd ändå. Framförallt undviker herr Anvin att vara lustig till varje pris, vilket annars är genrens kardinalfel.

Författaren trivdes uppenbarligen väldigt bra som kåssör, för efter att ha erövrat en plats VLT började han också publicera en rad barndomsminneskåserier från Skåne i Sydsvenskan. Dessa kom också ut i bokform, även om den inte finns i min hylla. För den eventuellt intresserade kan jag rekommendera http://home.swipnet.se/~w-12655/domme/index.html

Gerda Antti

Om jag bara radar upp författarskap där jag har originalpaginerade häftade utgåvor kommer jag att hoppa över en del författare vars verk aldrig kommit ut häftade. Det är ju lite tråkigt om det som i Gerda Anttis fall handlar om författare vars böcker jag läst med ganska stor behållning. Så inga bilder, ingen uppräkning av böcker, bara ett konstaterande att allt jag läst av Gerda Antti varit riktigt läsvärt.

Ett år med biblioteket på bloggen

Idag firar paskill ett år som litteraturblogg, det firar jag med en torr Mosel-riesling. Ett stort tack till mina fåtaliga läsare. Om ytterligar ett år bör vi ha nått bokstaven B ;-)

Avslutningsvis vill jag utbringa en skål för alla författare som aldrig slog igenom, mitt liv hade varit mycket fattigare om ni inte funnits!

Görgen Antonsson

Ännu en i raden av tämligen anonyma svenska poeter, diktsamlingen Rummet (1982) är en så typisk representant för dessa poeters produkter att det nästan är kusligt. Alltså en standarddiktsamling av en standardpoet, kan det bli mer lagom?

Dan Anker

Författaren Lennart Dahl debuterade med diktsamlingen Spårljus (1965). Eftersom jag inte förknippade pseudonymen Dan Anker med herr Dahl när jag fick tag i spårljus finns hans böcker på två ställen i mitt bibliotek. Det betyder att han kommer att få två poster i min blogg. Jag förstår inte riktigt varför man väljer att skriva en bok som spårljus under pseudonym, men det kanske fanns sociala skäl. Den naturliga känslan efter att ha skrivit en sådan diktsamling borde vara stolthet, för spårljus är faktiskt riktigt bra.

Sökte och sökte
en mening
resultatet blev försening.
Söker och söker
en mening
i denna försening.

Gurli Angwe

Gurli Angwe var kåsör under signaturen Laura i Aftonbladet och debuterade i bokform med Visst är det rart med hund... (1950). Det är en samling tämligen poänglösa berättelser om hundägandets glädje och vedermödor, vilket är lite synd eftersom man då lätt missar att boken också fungerar som en snabbkurs i hundskötsel. Jag tycker tyvärr att Gurli var några snäpp bättre som hundpedagog än författare och tydligen delade de bokköpande hundentusiasterna min uppfattning eftersom det blev hennes enda bok.