Carl Jonas Love Almqvist

Om man som jag inte har obegränsade tillgångar blir det vissa författarskap som man aldrig får tag i häftade originalutgåvor av. Då får man antingen välja att avstå från de författarna eller skaffa dem i en mer överkomlig utgåva.

När det gäller Almqvist har jag valt att köpa hans böcker i Svenska vitterhetssamfundets utgåva "Samlade verk". Detta är den vetenskapliga utgåvan av Almqvist och därför svåröverkomlig. I Göteborg finns det ingen bokhandel som tar hem dem utan att man först beställt, trist eftersom jag gillar att titta på en bok innan jag köper den. Men läget kanske är bättre om man inte bor i en så liten stad...

Vad gäller Almqvist som författare så kan jag väl bara konstatera att lika genial som han är i sina bästa stunder, lika platt faller en del av hans sämre verk till marken. Lika evigt modern som Det går an är, lika hopplöst föråldrad är Herrarne på Ekolsund. Fast på något sätt blir kombinationen av bra och dåligt ändå meningsfull läsning.

Dick Allen

Jag vet absolut ingenting om Dick Allen, men utgår att det är en pseudonym eftersom det är det vanligaste när det gäller så kallad kiosklitteratur. Vad som ändå gör att jag tar med boken Fart-tigern i den här bloggen är att det finns vissa tecken på att denna motorsportsroman är svensk.

Huvudpersonen, svensken Knut Berggren, är inte bara en av världens bästa motorcykelförare utan också ett mekaniskt geni som konstruerar egna mototcyklar. Av bara farten blir han också tungviktsboxare av världsklass. Och naturligtvis får han prinsessan och halva kungariket till sist. Banalt, olitterärt men samtidigt ganska uppiggande läsning efter en massa allvarligt syftande litteratur. Helt i klass med Anna Adelswärd Sparres bok, fast den här är mer inriktad på en ung manlig publik. Och bara omslaget gör den ju värd att äga.

Ove Allansson

Sjömansliv har alltid varit ett uppskattat litterärt motiv och Ove Allansson kombinerar den traditionen med proletärförfattarens. Resultatet blev en rad välskrivna och mycket läsvärda böcker. Här seglar Manfred Nilsson (1975) tycker jag är Allanssons bästa bok. En skildring av Manfreds liv till sjöss men också av huvudpersonens engagemang i författarens arbete med skildringen av honom. Sällan har den formen av stilexperiment lyckats bättre. Läs den!

Containerbröderna (1979) är en skröna i containerfartygsmiljö, underfundig och välskriven, men når inte upp till förra bokens höjder.

Hugo Alfvén

Folk som skriver självbiografier brukar ha ganska höga tankar om sig själv och tonsättare Alfvén var inget undantag. Men om man står ut med författarens självbelåtenhet är detta en fascinerande läsning. Välskrivet och initierat från en musikvärld som åtminstone jag inte var bekant med. Även om man är helt ointresserad av Hugo Alfvéns verk är det ett fantastiskt tidsdokument man får del av i de fyra memoardelarna, Första satsen (1946), Tempo furioso (1948), I dur och moll (1949) och Final (1952). Varför inte läsa tonsättaren som var mycket bättre än Grieg (enligt sig själv)?

Robert Alftan

Den finlandsvenske författaren Robert Alftan har i Splitter (1964) skapat en diktsamling som jag faktiskt tycker om. Hans modernism känns både äkta och spännande utan att göra avkall på dikternas innehåll. Heja Finland!