Svea Arkman

Finlandssvenskan Svea Arkman var länge verksam som författare utan att ge ut något i bokform, däremot publicerade hon en jämn ström av noveller och sagor i olika tidningar och tidskrifter från tidigt 40-tal och framåt. När så äntligen bokdebuten skedde med Ljusbro (1958) hade författaren rikligt med material att välja bland. Det märker man ganska snart vid en genomläsning, kvalitetsmässigt är det definitivt ett plus, medan det sammantagna intrycket blir lite spretigt. Bara det att boken består av aforismer, dikter och en novelett bidrar ju ytterligare till det lite kluvna intrycket. Sen är det oerhört lätt att förstå hennes vilja att få med just de texter som hon själv upplevde som angelägnast oavsett deras format. Slutintrycket blir ändå att Svea Arkmans bok väl måste motsvarat varje förväntning som hennes läsare kunde haft. Som smakprov ger jag er en av bokens aforismer.

Kärleken är alltid ett Du framför ett jag -- var tacksam så länge du i illusionens spegel ser ett annat ansikte än ditt eget.