Britt Arenander

Allt som finns att få (1976), är ett fantastiskt tidsdokument från ett näpet progressivt 70-tal. Huvudpersonen är en kvinna som genomskådat den västerländska civilisationen och romanen handlar om hennes kärleksrelation med en ärlig och progressiv man. Trots deras goda vilja fungerar inte relationen och till sist inser kvinnan att även kärleken är en materialistisk boja som hindrar hennes djupare känsla av värdslig samhörighet.

Jag kanske är orättvis, men jag har svårt att inte jämföra Britt Arenanders bok med Anna Adelsvärd Sparres. (Se tidigare artikel.) Skillnaden är väl att Britts läsare är lite äldre och har bytt drömen om den ståtlige prinsen mot rödvinsrusig klassmedveten feminism.

Författaren hade tidigare jobbat som journalist, vilket jag alltid tycker mig märka. Alltså språkligt bra men inget mästerverk. Jag misstänker att journalister helt enkelt inte putsar lika länge på sina texter som "riktiga" författare.